Hyllning till det där som kallas dansband...

Börja med att läsa titeln. Känner ni att "nää, det här orkar ja inte me", sluta läs NU för jag hade tänkt att gotta ner mig ordentligt i dääänsbänd nu!!!

I söndags avslutade jag en minst sagt fullspäckad helg med bugg till Lasse-Stefanz och Perikles, och ni vet säkert inte vilka det är men det spelar ingen större roll faktiskt. I alla fall. Jag åkte dit med noll förväntningar och ville nog egentligen mest sova. Det kostade 250 kronor. Mycket pengar. Dessutom kändes det mest som att lokalen skulle vara ockuperad av pensionärer vilket inte lät jättelockande precis. PRO-fest har man ju liksom fått nog av, pratar av erfarenhet. Men oj vad fel jag hade. Staden levererade och jag hade så fruktansvärt roligt. Det var dans från början till slut vilket motsvarade 4 timmar. Trevligt folk, mycket folk, känt folk, folk som kan dansa, folk från dalschland (<3)! För att inte tala om musiken... mmmm!

Jag tänkte på det någon gång där mellan elva och två, att tänk alla de satans stackare som missar det här. Gemenskapen, glädjen och endorfinkicken man får när man buggar till låtar som innehåller textrader som: Myggen är en plåga om sommaren, ändå är det inget som går upp mot den, röda bett som kliar, irriterar smått, men nätterna är ljusa och havet är blått, jag gick liksom en bonde på en nyslagen äng, när vifta bort en mygga från min varma goa säng, vad är det du vill veta, vad är det du vill ha, fråga jag en mygga som svara lika glad......"

Två dagar efteråt nu sitter jag och bara ler när jag tänker på det och magen typ pirrar som om man vore nykär eller nått när man minns tillbaka. Galet!

Pratade med min farmor förut också. Hon dansade när hon var ung och hon förstod varenda glädjeord jag överröste söndagskvällen med. Åkte bil med mor och far häromdagen. Vi lyssnade på en skiva. Pappa sa till mig å mamma att "tänk det här dansa vi till när vi var unga och nu dansar ni till det". Och jag tycker det är så himla roligt att oavsett generation så delar man ett intresse. I garderoben i söndags till exempel stod en äldre man och gav ut jackorna. Och glad som jag var började jag prata om hur bra det hade varit. Jag lovar! Hade det varit var som helst annars hade jag aldrig ens tänkt tanken att säga om något var bra. Nu gjorde jag det och vi kunde prata på bara för att oavsett att han kanske var född på 40-talet och jag 50 år senare så delade man ett intresse. Och det är det som är så jäkla fint. Dansband i mitt hjärta. Och ni som inte förstår det, jag hoppas ni slutade läsa!








Kommentarer
Postat av: Victoria

Himla fint ändå!

2012-04-10 @ 19:13:51
URL: http://pulsensfrekvens.blogg.se/
Postat av: sara

ÅÅÅÅHHHH bästa inlägget jag läst på länge.

du har så rätt, så rätt!

2012-04-11 @ 18:16:33

Kommentera inlägget här:
- Snälla, skit i reklamen. Den publiceras ändå inte.
- Jag fotar med en Nikon D90.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Har du blogg? :

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0