Det lilla som gör de.

Idag har jag för första gången mjölkat en ko. Sådär på riktigt. Tror undermedvetet att det har varit lite av en barndomsdröm, antagligen ända sedan man såg Emil i Lönnerberga eller något liknande. Däremot var det betydligt svårare i verkligheten än det ser ut på TV.
 
Jag har dessutom skrapat skit med sådant engagemang att det skvätte upp i ansiktet. Varit sekunder från att köra på ett gäng med hönor, samt med en hårsmån undvikit att andas in en fluga genom näsan.
 
Händelserik dag det här.

Jag har gjort rätt?

Jag hade tänkt mig att bli helt lyrisk över att få jobba i ladugård. Det blev jag inte och paniken kom smygandes, har jag gjort rätt val? Vad ska det bli av mig?
 
Men så idag, när jag började på ett nytt praktikställe med kor istället kom jag på mig med att kalla kossorna suggor, och trots att de är svårt att tycka om strävhåriga stora, rosa, tjocka, illaluktande djur så kände jag att jag saknade dom. Nej jag tycker inte det är ASKUL att åka till jobbet. Men det är aldrig så att jag inte vill åka dit. Dagarna bara flyger förbi och jag lär mig något nytt varje dag. Till exempel att en gris är gravid (om man nu säger så) i 3 månader, 3 veckor och 3 dagar. Jag tycker om att få ta på mig arbetsbyxor, lyssna på radio och skrapa skit. Jag tycker om att få måla siffror på rör, strö halm och räkna antal.
 
Kanske försöker jag övertyga mig om att jag har gjort rätt val, eller så är det faktiskt så att allting inte alltid är SÅ JÄVLA ROLIGT hela tiden. En del är väldigt duktiga på att prata, på att få sina jobb att låta så FANTASTISKT roligt. Jag tycker inte det. Men trots allt, så trivs jag. Med "mina" grisar.

Livet som vi lever.

De sa att vi skulle inse runt den tjugonde augusti vad studenten egentligen innebär.
Med åtta dagar kvar är jag beredd att hålla med.
Skola innebär trygghet och det känns i magen att jag imorgon blir arbetslös.
Men jag tänker att det löser sig.
Allting löser sig.
Och det är ju nu saker och ting kan börja hända.
Imorgon får jag förhoppningsvis reda på om jag har en praktikplats kirrad.
Då börjar färden mot mitt nuvarande drömyrke.
Jobba med grisar efter studenten, jag hade skrattat om jag hört det för tre år sedan.
Nu är man äldre.
Nu har man förhoppningsvis lite mer koll på sig själv.
Nu hade mitt val sett annorlunda ut.
Men jag ångrar ingenting.
För så länge man lär sig något ska man inte ångra det.
 
(Lånad bild)
 

inte ens sugen på godis liksom...

Klockan är 19 och jag ska lämna skolan för idag. Tycker nått fruktansvärt synd om mig själv som än en dag missat solen, våren, värmen och istället skrivit på en galet komplicerad uppsats. En uppsats om Storbritannien i Egypten under 1900-talet, kopplat till Imperialismen, på ENGELSKA. Men varför berättar ja det egentligen? Vem fa-an bryr sig mer än min lärare???

För övrigt är jag inte ens sugen på godis vilket innebär att något är allvarligt fel. Jag är ALLTID sugen på godis. Känner lite att varför kan inte allt bara va klart som vattnet från den där vattenkällan i Norge eller vart den nu ligger???

Gonatt.


Än finns det hopp!

"Han är inte ful."
"Sak sam om han är kort liksom."
"Eller hur, och han är ju inte ful!"
"Nä, det va det dummaste jag nånsin hört."
"Han är ju inte ful, han är ju söt."
"Skriv det till honom vetja."
"Han kanske inte är nån kille man vänder sig om, men han är ju fortfarande fin."
"Sak sam om han har ett märke i ansiktet, han är ju inte ful för det."
"Jag tänker inte ge mig, jag tänker fortsätta säga att han inte är ful."
"Nä ge dig inte, han är fin som han är."

Det är på biblioteket, när två kanske tolvåriga tjejer diskuterar killar som man får lite hopp inför framtiden. Det är då man känner att, ja men varför inte, vi kanske klarar det! Vi kanske klarar att även i framtiden leva tillsammans, hjälpa tillsammans och dö tillsammans.




Sluta prata franska!


Känslan när bibliotekarien som alltid tittar argt på en när man hostar står tre meter ifrån och pratar franska - JÄTTEHÖGT! Eller rätt högt i alla fall. Jag blir så aaaarrrrgggg.....


Grattis!


Asså att få körkort va en helgrymme känsla, bättre än att fylla 18, 1000 gånger bättre! Så klicka här och säg GRATTIS för den starkaste stjärnan på himlen kan numer även hon köra bil! Fy tusan vilken bra dag!


This is how we do it.

Hur man spikar i en spik.

This is how we do it.



Hur man testar sin brandvarnare.


i väntan på julafton

Tiden finns inte till att hinna ta kort med systemkameran. Det blir lite spontana mobilbilder (syns i kvalitén) som sammanfattar vad jag har sysslat med i december...


Inspelning av julkalender.


Tomteparad. Ett måste för att den riktiga julkänslan ska infinna sig.


Lucia. Det var så väldans, oerhört fint.


Jag var på dansuppvisning. Sen dansuppvisade jag själv också.


liten blir STOR

När man var liten och skulle somna innan sin födelsedag så pirrade det alltid så där i magen och det enda man ville var att natten skulle gå jättesnabbt. Sen blev man stor och den där känslan försvann utan förvarning.

Förra året fyllde jag 17. En mellantid då det inte händer mycket tänkte jag. Jag hade fel. Att vara 17 är rätt okej det med, men nu, nu är det dags. Imorgon fyller jag 18.

Förra året skrev jag nyårslöften. Jag visste att jag skulle tycka livet var orättvist när alla andra fyllde mycket tidigare än mig. Därför lovade jag mig själv att njuta något kollosalt av min sena födelsedag. Det ska jag. Och vet ni vad, kanske blir det en sista gång någonsin, men ikväll kommer jag som ett litet barn inte kunna somna, och min mage kommer vara i uppror. Längtar.




novembernätter

 

 

Jag går till skolan när det är mörkt. Jag pluggar. Går hem när det är mörkt. Stjärnorna är tända på himlen och julen närmar sig för varje dag som går. Jag kämpar på med uppsatser hit och dit, ett jobb som ska skötas, ett körkort som ska tas och vänner som ska ses efter. Jag firar vänner som blir stora, äter hamburgare, åker bil till disneymusik och dansar med killar från Dalsland. Jag längtar efter lov och julafton, efter att mobilen ska låta och snö. Men mest av allt går jag nog ändå runt och tänker på att det är mindre än en månad kvar tills jag är 18. Lite så ser mitt liv ut...

 


Körkort, vuxenhet och andra skitsaker


Igår fyllde Moa 18.



Idag tog Natta körkort.



Själv ska jag gå hem och leka med dockskåpet nu...
(grattis)

sommarlov

OJ.
Jag har sommarlov tror jag.
Träffar gamla vänner på fredagarna.
Äter mat. Äter chips. Blir trötta. Ser på töntig film (som mot alla odds var riktigt bra).
Pratar till klockan fyra.
Somnar.
Visar byn för stadsbor.
Skaffar linser.
Åker på intern kräftskiva. Taggar.
Får skjuts av snäll mamma.
Befinner sig på en festplats mitt i skogen.
Träffar fina vänner igen.
Är stennykter full.
Buggar med glada tjejer.
Spontan-bjuder-upp.
Buggar... inte.
Sitter på en bänk och pratar.
Får skjuts hem.
Kan inte somna.
Sover högst en timme.
Har dygnat.
Packar väskan till kusten.
Taggar.
Jag lever.

sommar på riktigt







Den här helgen har vart rätt bra måste jag säga!!
I fredags var jag på kusten på släktkalas. Vi åt gott och tittade på solnedgången på ett av alla berg.
Igår träffade jag några kompisar i stan. Spelade minigolf. Delade en pizza på bryggan. Åt godis.
Och idag har jag tillbringat eftermiddagen på en strand med en barndomskompis. Pastasallad, ljummet vatten och solskyddfaktor som luktade kokos.
Min helg har vart så där somrig som hela sommarlovet egentligen borde vara. Känns som jag börjar ta ikapp det jag missat i alla fall. Nu har jag bara EN vecka kvar. Oh jisses vad jag vill ha sovmorgon imorrn...


barndomens källa



Efter jobbet igår tog jag och hon här mopeden till en liten sjö här i byn. En sån där sjö där man har tagit sina första dopp allt sedan man fick börja cykla själv. En sån där sjö som gör att man smutsigare än man var när man gick i. En sån sjö tillbringade vi någon timme vid. Pratade och skrattade (längesen jag skratta så mycket tror jag). Sedan åt vi korv och bröd. Såg på Allsången. Sjön allsång. Somnade. Gick upp halv sex. Åt lila gröt. Jag åkte till jobbet för att stå rakt upp och ner i åtta timmar. Mitt jobb är allt mer annat än krävande. Fysiskt i alla fall.

Och nu måste jag sova...


Vadstena (del 1)







Jag har vart å campat. Eller ja, campat å campat. Vi bodde i en villavagn med alla de bekvämligheter som kan tänkas, men ändå. Det var en camping, det fanns en butik som sålde nybakade frallor på morgonen (med ost på), en dansbana, en minigolfbana och inte minst en massa husvagnar och tält. Jag tycker det räknas.



Vadstena ligger vid Vättern. Campingen likaså. Men det var kallt. Och jag med mitt maniska bada-beteende frös. Men det var det värt, för det var ju trots allt semester. Och nu kan jag i alla fall säga att jag har badat i sommar också.


lov, lov, lov

Oj, insåg precis att jag är ledig i en hel vecka och kan va uppe hur länge som helst, vilket i sin tur innebär att jag äntligen kan få titta på Morden i Midsomer imorrn.... Jaaa!

lite av varje

Jag ser på Allsången.
Fryser och har ont i huvet.
Längtar till helgen.
Visst, först ska jag jobba, men sen så...
Ska få se Veronica Maggio igen.
Och en massa andra bra artister.
Ser fram emot sång och dans.
Det kommer bli grymt!
Sen har jag ätit glass också.
Å så vill bugga.

Att bli kallad fröken.

I fredags var det simskole-avslutning. De senatse tre veckorna har jag lärt mig 190 namn, fått en baddräktsbränna som heter duga, blivit kallad fröken och känt mig otroligt gammal, fått X antal frågor om mina prickar i ansiktet (även så kallade fräknar), vistats minst 120 timmar utomhus, läst sagor och lekt lekar. Och det är nog kanske det bästa sommarjobbet som finns, men till slut tar tålamodet slut och man vill bara skrika på ungarna som är mer under vattnet än över.

Men sen, på fredagskvällen, när ungarna kommer springandes och skriker ens namn för att ge sista kramen, vill ta kort med en, eller kommer med en ros, då glömmer man det där väldigt fort.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0