Nationellt prov i engelska. 5 km springning på idrotten. Ja, jag är rätt stolt över mig själv idag. Som om det inte vore bra nog så lutar det åt att jag kommer få se en saknad vän imorgon. Hade det här varit facebook, hade det varit gilla på det.





P.S. Har ni tänkt på att om två dagar är det Maj. Maj innebär snart sommar. Jag som inte ens hunnit vänja mig vid tanken att det är vår än!!!!?

Jag tar cykeln till skolan och tvingar mig själv att ersätta vinterjackan med en tröja. Jag äter årets första vårglass vid en kanal med solen lysande. De allra flesta av de överflödiga tankarna har flytt sin kos. Sommarens alla frågetecken håller på att rätas ut. Skratten blir allt fler. Nya schemat ler mot mig. Och allt detta välkomnar jag mer än gärna.  






1. En stad någonstans i Sverige.
2. Jag förevigade ögonblicket av årets första glass utomhus.
3. Kan man få bättre sällskap? (här hittar ni henne)

Bilder från en cykeltur på en knorrande, gammal cykel i eftermiddags.



Dagens sista solstrålar töms ut utanför och här sitter jag med endast några timmar kvar av lovet. Kinderna är varma efter några timmar utomhus och i magen slumrar pizza. Nu väntar kvällspromenad med mina föräldrar, sedan tror jag minsann det fanns lite jordgubbsglass i kylen och var det inte Wallander ikväll? Inte ett helt fel avslut på ett lov som inneburit musik, Göteborg, bio, vänner och lite jobb. Imorgon åker jag till staden och då lär inläggen dugga med längre mellanrum. Kram.

Jag såg en humla förut!!!!

UPDATE: ...och en fästing...

Tänk om livet vore som ett monopolspel. En tärning som avgör riktning och hur fort det ska gå. 4000 spänn några gånger i veckan. Inga måsten på utbildning, bara att köpa några hus och bli rik. Inga funderingar på om man egentligen valt rätt gymnasielinje och skola. Okomplicerat och enkelt, men för bra för att vara sant.

Play that song at your guitar.

Mina händer bultar av osynliga blåmärken. Benen pirrar av trötthet. Huvudet hänger på en lös tråd. Tankarna slutar inte att snurra. Om de bara kunde vara tysta för en gångs skull. Gömma sig i någon vrå och komma fram när man mår bättre. Blä...

Det är tur att jag inte är känd, för jag skriver min autograf så sakta...

Allt detta folk! Vart jag än vänder mig. Ställer mig bakom min långa vän och försöker göra mig så osynlig jag bara kan. Försöker diskret hålla för näsan. Klarar inte av rökluften. Försöker hålla för öronen. Klarar inte av den maniska "köp-så-mycket-du-bara-kan-musiken". Kaoset når mitt huvud. Dunkar på insidan som små, snabba barnslag. Hörde på radion imorse att barns händer är lika hårda som järn, eller nått sånt. Flyr undan stadsborna med annorlunda dialekt, slår mig ner i den mjuka tågstolen. Granskar min omgivning. En medelålders man, en yngre kille, en äldre kvinna. Trycker in hörlurarna i öronen, lutar mig bakåt. Vrider på huvudet för att den söndriga luren ska få kontakt med metallbitarna inne i mobilen. Ger upp och riktar istället min uppmärksamhet åt omgivningen som passerar revy. Får syn på några fåglar som i farten ser ut som om de är stilla i luften. Som om de tryckt på pausa-knappen. Kommer på mig själv att jag skulle vilja ha en sådan knapp. Dagarna bara flyger förbi. Läxorna blir inte gjorda. Lovet är snart förbi. Den välbekanta stressen gör sig påmind. Tågmöte försenar mig. Missar bussen med en halv sekund. En halv sekund som inte var på min sida. Otur. Inte tur. Längesen jag hade tur. Tror jag förbrukade min dos av tursamheten när jag föll i backen som liten och överlevde.

Lite så har min dag sett ut...

Stå still och stå kvar. Var tyst. Öppnar du munnen förstör du det. Säger du inget förstör du det. Det kommer rasa oavsett. Jag vet. Jag har lärt mig. Men efter otaliga snedsteg vet jag också hur man ska gå utan att stupa. Rakt med högburet huvud. Oavsett vad som händer. Man ska le, inte visa sig svag. Man ska drömma, men göra det i smyg. Man ska, men egentligen vill man inte. Man vill visa vad man drömmer. Skriva några ord, trycka på "skicka". Berätta hur mycket man gillar mörka lockar under svart mössa. Berätta hur fint det är när flinka fingrar spelar på välstämda gitarrsträngar. Sitter med tummen över skicka-knappen. Raderar varje bokstav. Ser till så att bokstav efter bokstav verkligen är borta. Glömmer numret. Fortsätter drömma i det tysta. Ler.

Ibland är fina bilder, dåliga bilder.

En vårig påskafton som tillbringats med att fota vårtecken och odla fräknar har passerat. God mat och min vän teven är vad som väntar nu. Gissar på att en del godis kommer slinka ner också trots att jag mår illa så fort jag hör ordet godis och nästan tycker påskägget ovan ser rätt aptitligt ut.

GLAD PÅSK PÅ ER!!!!!