Shake up the happiness!


 
 
 
 
 
Förutom att träna biceps genom att lyfta smågrisar hela dagen har jag klätt julgranen, dekorerat tårta, lyssnat på jullåtar och på ett smått barnsligt sätt inväntat morgondagen. Även om det inte är någon 18-årsdag som väntar så känner jag mig ändå förvånatsvärt förväntasfull. Människor säger att 19 är en mellanålder, men just nu, just idag, känns det som om mitt nittonde varv kan bli riktigt bra. Att fylla 18 skulle va så stort, som om det var en av de största dagarna i ens liv. Och tänker man lite för mycket som man kan tendera att göra så är risken stor att verkligheten inte riktigt lever upp till förväntningarna. Just därför känns det så himla bra att bara fylla simpla 19 år och få vara nöjd med att spendera dagen ledig och äta gröt med släkten.
 

Julgodis

 
 
 
Efter tre dagar är julgodiset klart för i år.
 
- Rischoklad
- Mozartkulor
- Bounty (choklad med kokosblandning i)
- Knäck
- Trillingnötter, i både vit och mörk choklad
 

Pepptalk till mej själv

Ena stunden är jag så jäkla pepp på att flytta. Bara packa ner det viktigaste, bosätta mig i ett studentrum, träffa nya människor, lära mig saker och bara växa som person. Leva lite av det där studentlivet som man hör om. Det blir bra.
 
Sen. När man har haft en störtbra helg och lärt känna de där människorna man bara vet litegrann om, ännu mer. Eller när man får bugga och ångrar att man aldrig anmälde sig till den där kursen och inser att till våren kommer jag inte kunna gå den heller. Då helt plötsligt hör man sig själv säga, "Jag vill inte flytta!".
 
Hur gör man egentligen när man vill slippa allt det där trökiga men inte missa det som ä så jädra fint. Jag försöker intala mig att allting kommer vara som vanligt när jag återvänder hem igen för det är ju liksom ingenting att tänka på, jag SKA ju flytta. Jag har för fan ett rum som väntar på mig. Men innerst inne så vet jag att saker och ting kommer vara så totalt annorlunda.
 
Visserligen tror jag att det hade det varit även om jag stannade kvar. Och ja, jag vill ju bo här. Jag vill vara med dom man trivs med, men det är ju rent för jävligt om det inte finns en enda bra människa på de platser jag ska till. Det är ett år av mitt liv. Sen väntar visserligen tre år i Skåne (vilket ju inte precis gör saken bättre), men vafan jag kan inte bygga mitt liv på hur det ser ut nu.
 
SKÄRPNING!!!!!! Tjoho vad kul det ska bli........
 

RSS 2.0