Midsommar skulle firas med fina vänner. Så blev också fallet. Men den toppades med olika sorters hattar, svammel och spritpennor. En bilfärd hem samtidigt som solen börja vakna och en lång sovmorgon. Nu inväntar jag morgondagen fylld av bad, pratiga ungar, solsting och kalla duschar.

Jag tror minsann det är sommar!

Detsamma har gått på repeat hela dagen lång och lär förmodligen göra likadant imorrn. Och de andra två är ju inte fy skam de heller. Hoppas på skiva!

Vem behöver kille när man kan uppleva kärlek i form av ett par mjukisbyxor/pyjamasbrallor med luddigaste ludd inuti, från HM för en femtilapp på rean. Jag ska vara dom trogna tills döden skiljer oss åt, eller till jag hittar några nya...

När jag inte lullar runt i dessa godbitar så har jag sommarlov. Och hittills har jag hunnit:
- Solat insmord i solfaktor 30 så att det knappt syns att jag vart ute
- Cyklat runt (typ) hela byn
- Sovit tills jag blir hungrig
- Suttit ute på trappan under kvällshimmel, ätit och läst tidningen. Det var kallt men det är nu officiellt avklarat.
- Plockat blommor
- Vädrat rummet så att det luktar så där som bara ett sovrum kan göra på sommaren. Typ säng blandat med sol...
- Ätit isbitar gjorda på hallonsaft. Oj vad gott. Beroendeframkallande dock. Varning, varning!!!!

Det är väl egentligen bara badningen som fattas och den lär infinna sig på måndag och tre veckor framåt då jag för tredje året ska leka simlärare igen. Sen så, då äre sommar...

Imorgon skulle jag visst jobba. För ett år sedan så hade jag gråtit blod vid det här tillfället. Nu känns det helt okej. Det tog ett år, men man kan ju inte ha för höga krav liksom....

Nu ska jag se på reprisen av Fyra Bröllop. Det verkar inte mycket för världen, men det är ett helt lagom program för sommaren.

Känner att det här inlägget spretar rätt mycket, men så vare ju ett tag sedan jag hörde av mig (usch vad det lät bloggigt och fjortisigt). Men jag tror det här var allt. Eller klicka här och lyssna innan ni byter sida. Den är bra. Typisk mig-låt.

Hare gött!!!

En ny drake i handen. Pappa i den andra. Mot nya äventyr. Parken med de stora träden, den lilla lekplatsen, men framför allt vindarna som skulle bära draken till stjärnorna.
"Pappa spring snabbare! Du måste springa pappa!"
Och pappan sprang. Och sprang. Och sprang.
Draken fastnade i ett träd.
Pappa tog ner den.
Draken krashade i marken.
Pappa lagade den.
"Titta den flyger! Den flyger pappa!"
Och draken, den flög.

En ny drake i handen. Mamma i den andra. Mot nya äventyr. Parken med de stora träden, den lilla lekplatsen, men framför allt vindarna som skulle bära draken till stjärnorna.
"Mamma spring snabbare! Du måste springa mamma!"
Och mamman sprang. Och sprang. Och sprang.
Hon mindes den där dagen. Då hon tillsammans med sin nu döde far hade flugit drake för första gången.
Hon mindes att hon hade skrattat när draken bars upp av vindarna mot himlen.
Hon mindes hur hon tillsammans hade vandrat hem med sin pappa i handen och känt ett bubblande glädjerus i magen.
Därför sprang hon. För sin sons skull. För sin pappas skull. Men mest för sin egen skull.
Hon var barn igen.