Muuu!
Skulle för tillfället hellre va en ko, heta Rosa å äta gräs.
Full av liv!
Känner en känsla någonstans
Och din kropp, den rubbar min balans
Ska vara ärlig nu, jag kan inga danssteg
Och vill du glida, ja då har du kommit fel
Jag menar kolla på mig, jag har ingen stil
Men du borde sett att jag var full av liv
Du får va hur du vill, jag kommer va mig själv
Har redan glömt det om du säger nej
Finns ingen anledning att ändra mig för dig
Nej nej, du borde sett att jag var full av liv
Och din kropp, den rubbar min balans
Ska vara ärlig nu, jag kan inga danssteg
Och vill du glida, ja då har du kommit fel
Jag menar kolla på mig, jag har ingen stil
Men du borde sett att jag var full av liv
Du får va hur du vill, jag kommer va mig själv
Har redan glömt det om du säger nej
Finns ingen anledning att ändra mig för dig
Nej nej, du borde sett att jag var full av liv
Thomas Stenström - Full av liv <3
när livet rusar på
Det är knappa 7 veckor kvar till studenten.
Jag har fått jobb i sommar.
Jag ska kanske plugga 30 veckor naturbruk i höst vilket skulle innebära att jag får en maskinförarutbildning.
Jag måste ha praktik på en bondgård för att komma in på den utbildning jag för tillfället vill, vilket innebär en spark i röven för att jag ska ta tag i min lite smått glömda dröm om att få jobba med kossor.
Jag fick tillbaka mitt projektarbete och all ångest, alla tårar, allt arbete lönade sig och jag är så himla stolt. Det är liksom ett projekt man från början till slut ordnat själv och vetskapen om att man klara av det gör mig så himla gott.
Jag har fått min balklänning.
Veckorna rusar på och helgerna bjuder på dans och skratt och sånt där som sig bör när man är ung.
Och just idag känns allting så himla bra. Jag har visserligen en hel hög arbeten som måste göras men för tillfället lever jag med inställningen av att det löser sig, för det brukar ha en tendens att göra det. Så himla fint!!!!
Jag har fått jobb i sommar.
Jag ska kanske plugga 30 veckor naturbruk i höst vilket skulle innebära att jag får en maskinförarutbildning.
Jag måste ha praktik på en bondgård för att komma in på den utbildning jag för tillfället vill, vilket innebär en spark i röven för att jag ska ta tag i min lite smått glömda dröm om att få jobba med kossor.
Jag fick tillbaka mitt projektarbete och all ångest, alla tårar, allt arbete lönade sig och jag är så himla stolt. Det är liksom ett projekt man från början till slut ordnat själv och vetskapen om att man klara av det gör mig så himla gott.
Jag har fått min balklänning.
Veckorna rusar på och helgerna bjuder på dans och skratt och sånt där som sig bör när man är ung.
Och just idag känns allting så himla bra. Jag har visserligen en hel hög arbeten som måste göras men för tillfället lever jag med inställningen av att det löser sig, för det brukar ha en tendens att göra det. Så himla fint!!!!
Alla ni. Alla vi. Alla lika mycket värda.
Som att vara tillbaka till högstadiet där killarna är as och du är lite mindre värd.
Alla pojkar med för långa ben. Alla mammas flickor med fel åsikter. Alla barn utan vänner. Alla killar utan flickvän. Alla tjejer utan självkänsla. Alla pojkar med för hög röst. Alla flickor med för små bröst. Alla ungdomar som hatar livet. Alla barn som tas för givet. Alla pojkar som går in i dörrar. Alla flickor som tycker folk är elaka. Alla ungdomar som inte förstår sig på sina vänner. Alla barn som inte har några vänner. Alla människor som inte passar in. Alla killar som inte har råd. Alla tjejer som inte vill. Alla barn som gråter sig till sömns. Alla flickor som är för pryda. Alla pojkar som är för blyga. Alla flickor som tycker folk gör fel. Alla pojkar som säger till.
Alla ni. Alla vi. Alla lika mycket värda.
Samhällets normer formar oss till de vi är, men de som skiljer sig från mängden det är de som egentligen finast är. För det är de som står emot. Samhällets förtryck och ont.
För all del tror dig inte förmer än mig. I slutändan kommer alla vinna över dig.
Som att vara tillbaka i högstadiet där killarna är as och du är lite mindre värd. När man ignoreras på frågan och svaret uteblir. Sanningen kom ikapp bilen rulla hem.
Alla ni. Alla vi. Alla lika mycket värda.
Alla pojkar med för långa ben. Alla mammas flickor med fel åsikter. Alla barn utan vänner. Alla killar utan flickvän. Alla tjejer utan självkänsla. Alla pojkar med för hög röst. Alla flickor med för små bröst. Alla ungdomar som hatar livet. Alla barn som tas för givet. Alla pojkar som går in i dörrar. Alla flickor som tycker folk är elaka. Alla ungdomar som inte förstår sig på sina vänner. Alla barn som inte har några vänner. Alla människor som inte passar in. Alla killar som inte har råd. Alla tjejer som inte vill. Alla barn som gråter sig till sömns. Alla flickor som är för pryda. Alla pojkar som är för blyga. Alla flickor som tycker folk gör fel. Alla pojkar som säger till.
Alla ni. Alla vi. Alla lika mycket värda.
Samhällets normer formar oss till de vi är, men de som skiljer sig från mängden det är de som egentligen finast är. För det är de som står emot. Samhällets förtryck och ont.
För all del tror dig inte förmer än mig. I slutändan kommer alla vinna över dig.
Som att vara tillbaka i högstadiet där killarna är as och du är lite mindre värd. När man ignoreras på frågan och svaret uteblir. Sanningen kom ikapp bilen rulla hem.
Alla ni. Alla vi. Alla lika mycket värda.
Hyllning till det där som kallas dansband...
Börja med att läsa titeln. Känner ni att "nää, det här orkar ja inte me", sluta läs NU för jag hade tänkt att gotta ner mig ordentligt i dääänsbänd nu!!!
I söndags avslutade jag en minst sagt fullspäckad helg med bugg till Lasse-Stefanz och Perikles, och ni vet säkert inte vilka det är men det spelar ingen större roll faktiskt. I alla fall. Jag åkte dit med noll förväntningar och ville nog egentligen mest sova. Det kostade 250 kronor. Mycket pengar. Dessutom kändes det mest som att lokalen skulle vara ockuperad av pensionärer vilket inte lät jättelockande precis. PRO-fest har man ju liksom fått nog av, pratar av erfarenhet. Men oj vad fel jag hade. Staden levererade och jag hade så fruktansvärt roligt. Det var dans från början till slut vilket motsvarade 4 timmar. Trevligt folk, mycket folk, känt folk, folk som kan dansa, folk från dalschland (<3)! För att inte tala om musiken... mmmm!
Jag tänkte på det någon gång där mellan elva och två, att tänk alla de satans stackare som missar det här. Gemenskapen, glädjen och endorfinkicken man får när man buggar till låtar som innehåller textrader som: Myggen är en plåga om sommaren, ändå är det inget som går upp mot den, röda bett som kliar, irriterar smått, men nätterna är ljusa och havet är blått, jag gick liksom en bonde på en nyslagen äng, när vifta bort en mygga från min varma goa säng, vad är det du vill veta, vad är det du vill ha, fråga jag en mygga som svara lika glad......"
Två dagar efteråt nu sitter jag och bara ler när jag tänker på det och magen typ pirrar som om man vore nykär eller nått när man minns tillbaka. Galet!
Pratade med min farmor förut också. Hon dansade när hon var ung och hon förstod varenda glädjeord jag överröste söndagskvällen med. Åkte bil med mor och far häromdagen. Vi lyssnade på en skiva. Pappa sa till mig å mamma att "tänk det här dansa vi till när vi var unga och nu dansar ni till det". Och jag tycker det är så himla roligt att oavsett generation så delar man ett intresse. I garderoben i söndags till exempel stod en äldre man och gav ut jackorna. Och glad som jag var började jag prata om hur bra det hade varit. Jag lovar! Hade det varit var som helst annars hade jag aldrig ens tänkt tanken att säga om något var bra. Nu gjorde jag det och vi kunde prata på bara för att oavsett att han kanske var född på 40-talet och jag 50 år senare så delade man ett intresse. Och det är det som är så jäkla fint. Dansband i mitt hjärta. Och ni som inte förstår det, jag hoppas ni slutade läsa!
I söndags avslutade jag en minst sagt fullspäckad helg med bugg till Lasse-Stefanz och Perikles, och ni vet säkert inte vilka det är men det spelar ingen större roll faktiskt. I alla fall. Jag åkte dit med noll förväntningar och ville nog egentligen mest sova. Det kostade 250 kronor. Mycket pengar. Dessutom kändes det mest som att lokalen skulle vara ockuperad av pensionärer vilket inte lät jättelockande precis. PRO-fest har man ju liksom fått nog av, pratar av erfarenhet. Men oj vad fel jag hade. Staden levererade och jag hade så fruktansvärt roligt. Det var dans från början till slut vilket motsvarade 4 timmar. Trevligt folk, mycket folk, känt folk, folk som kan dansa, folk från dalschland (<3)! För att inte tala om musiken... mmmm!
Jag tänkte på det någon gång där mellan elva och två, att tänk alla de satans stackare som missar det här. Gemenskapen, glädjen och endorfinkicken man får när man buggar till låtar som innehåller textrader som: Myggen är en plåga om sommaren, ändå är det inget som går upp mot den, röda bett som kliar, irriterar smått, men nätterna är ljusa och havet är blått, jag gick liksom en bonde på en nyslagen äng, när vifta bort en mygga från min varma goa säng, vad är det du vill veta, vad är det du vill ha, fråga jag en mygga som svara lika glad......"
Två dagar efteråt nu sitter jag och bara ler när jag tänker på det och magen typ pirrar som om man vore nykär eller nått när man minns tillbaka. Galet!
Pratade med min farmor förut också. Hon dansade när hon var ung och hon förstod varenda glädjeord jag överröste söndagskvällen med. Åkte bil med mor och far häromdagen. Vi lyssnade på en skiva. Pappa sa till mig å mamma att "tänk det här dansa vi till när vi var unga och nu dansar ni till det". Och jag tycker det är så himla roligt att oavsett generation så delar man ett intresse. I garderoben i söndags till exempel stod en äldre man och gav ut jackorna. Och glad som jag var började jag prata om hur bra det hade varit. Jag lovar! Hade det varit var som helst annars hade jag aldrig ens tänkt tanken att säga om något var bra. Nu gjorde jag det och vi kunde prata på bara för att oavsett att han kanske var född på 40-talet och jag 50 år senare så delade man ett intresse. Och det är det som är så jäkla fint. Dansband i mitt hjärta. Och ni som inte förstår det, jag hoppas ni slutade läsa!
ledig lördag
Har haft en ledig lördag för första gången på väldigt väldigt länge känns det som. Att baka småkakor, få vara utomhus, göra något så praktiskt som att skrapa ett tappräcke och slippa tänka på något annat än vad som sägs på radio är avkoppling till tusen.
Delar med mig av min fantastiska musiksmak också. Vill dansa!
Delar med mig av min fantastiska musiksmak också. Vill dansa!
En salig blandning.
Livet
skrattar dig rakt i ansiktet
är fruktansvärt orättvist
hatar att alla andra älskar
retar dig till ditt innersta visar sig
får en att gråta och skrika samtidigt
tar fram egenskaper du inte vill veta av
petar på dig när du sover
spottar när du nyss duschat
får dig att överanalysera och se saker ingen annan ser
visar dig från din sämsta sida
får en att vilja ta sovmorgon alla dagar
gör att man vill dra ett täcke över huvudet
blir inte som man tänkt sig
får dig att känna dig otillräcklig och fel
är piss
Livet
är fruktansvärt fint
älskar när alla hatar
berör dig så ditt innersta visar sig
får dig att skratta och le samtidigt
tar fram egenskaper du inte visste att du hade
ger dig en hjälpsam knuff i ryggen
får dig att känna dig älskad och se saker du vill se
visar dig från din allra vackraste sida
får en att vilja uppleva allt på en och samma gång
gör att man vill gå upp på morgonen
blir bättre än man tänkt sig
får dig att känna dig uppskattad och rätt
är vackert
Livet är det där man inte kan hantera. Som gör att man spritter till och ler mest hela tiden för att en vecka senare inge en känsla av en sten i halsgropen och tårar nära till hands. Det är det där som man så gärna vill uppskatta men ibland bara får en att vilja blunda. Livet är, livet är det där. Måste lära att leva med det.
till slutet vi <3
Allting kommer bli bra till slut, och är det inte bra så är det inte slut än!
inte ens sugen på godis liksom...
Klockan är 19 och jag ska lämna skolan för idag. Tycker nått fruktansvärt synd om mig själv som än en dag missat solen, våren, värmen och istället skrivit på en galet komplicerad uppsats. En uppsats om Storbritannien i Egypten under 1900-talet, kopplat till Imperialismen, på ENGELSKA. Men varför berättar ja det egentligen? Vem fa-an bryr sig mer än min lärare???
För övrigt är jag inte ens sugen på godis vilket innebär att något är allvarligt fel. Jag är ALLTID sugen på godis. Känner lite att varför kan inte allt bara va klart som vattnet från den där vattenkällan i Norge eller vart den nu ligger???
Gonatt.
För övrigt är jag inte ens sugen på godis vilket innebär att något är allvarligt fel. Jag är ALLTID sugen på godis. Känner lite att varför kan inte allt bara va klart som vattnet från den där vattenkällan i Norge eller vart den nu ligger???
Gonatt.
Än finns det hopp!
"Han är inte ful."
"Sak sam om han är kort liksom."
"Eller hur, och han är ju inte ful!"
"Nä, det va det dummaste jag nånsin hört."
"Han är ju inte ful, han är ju söt."
"Skriv det till honom vetja."
"Han kanske inte är nån kille man vänder sig om, men han är ju fortfarande fin."
"Sak sam om han har ett märke i ansiktet, han är ju inte ful för det."
"Jag tänker inte ge mig, jag tänker fortsätta säga att han inte är ful."
"Nä ge dig inte, han är fin som han är."
Det är på biblioteket, när två kanske tolvåriga tjejer diskuterar killar som man får lite hopp inför framtiden. Det är då man känner att, ja men varför inte, vi kanske klarar det! Vi kanske klarar att även i framtiden leva tillsammans, hjälpa tillsammans och dö tillsammans.
"Sak sam om han är kort liksom."
"Eller hur, och han är ju inte ful!"
"Nä, det va det dummaste jag nånsin hört."
"Han är ju inte ful, han är ju söt."
"Skriv det till honom vetja."
"Han kanske inte är nån kille man vänder sig om, men han är ju fortfarande fin."
"Sak sam om han har ett märke i ansiktet, han är ju inte ful för det."
"Jag tänker inte ge mig, jag tänker fortsätta säga att han inte är ful."
"Nä ge dig inte, han är fin som han är."
Det är på biblioteket, när två kanske tolvåriga tjejer diskuterar killar som man får lite hopp inför framtiden. Det är då man känner att, ja men varför inte, vi kanske klarar det! Vi kanske klarar att även i framtiden leva tillsammans, hjälpa tillsammans och dö tillsammans.
Sluta prata franska!
Känslan när bibliotekarien som alltid tittar argt på en när man hostar står tre meter ifrån och pratar franska - JÄTTEHÖGT! Eller rätt högt i alla fall. Jag blir så aaaarrrrgggg.....
mirakel
Att leva är att simma från stranden jag, till stranden du, i havet vi.
Hur fint? Jättefint! Och vet ni vad, det är Ranelids ord. Så dum är han trots allt inte. Ge honom en chans. Lyssna, blunda, känn melodin, känn schlagern!
Grattis!
Asså att få körkort va en helgrymme känsla, bättre än att fylla 18, 1000 gånger bättre! Så klicka här och säg GRATTIS för den starkaste stjärnan på himlen kan numer även hon köra bil! Fy tusan vilken bra dag!
svammel från en vårglad tjej
Det bara går så fort att jag inte riktigt vet om jag hänger med på noterna riktigt. Lite som när man skulle spela dragspel när man var liten och läraren börja och helt plötsligt va låten slut fastän man själv bara kommit halvvägs. Fast egentligen känns det rätt bra att ha noll koll. Sådär galet och fritt. Sådär så att det känns i hela kroppen att man lever. Så känns det nu. Och det borde det egentligen inte göra, för Mars månad bjuder på jobb varenda helg och typ 7 skoluppgifter. Men det ä ju ändå ett tecken på att det ä rätt fint. Jag tror våren är min årstid helt enkelt.
Back to work...
Back to work...
sommarminnen
Varberg - Sommaren 2011
