She is like a flower which is being picked up every time.
You are the simple boy which stand aside and doesn´t know how to use your hands to pick her up.

Om jag var en ballong skulle jag flyga iväg och se världen.
Om jag kunde flyga skulle jag se Spanien och Paris från ovan.
Jag skulle kasta saker på de små prickarna på marken bara för att jag skulle kunna.
Jag skulle rasta på ett fluffigt moln bara för att jag alltid har velat känna hur ett moln känns att ta på.
Om jag hade chansen skulle jag ta på mig massa varma kläder och flyga så högt upp jag kunde, för jag har alltid velat se hur kallt det kan bli där uppe.
Om jag var en ballong skulle jag göra det utan att tveka.
Om jag var en ballong, skulle du följa med?

Jag lever världens tråkigast liv och idag är världens tråkigast dag. Glada förhoppningar vändes till tristess och just därför kommer jag dö ensam, nunna, tråkig - boendes i en liten stuga i en skog med min katt och utan vänner. Jag kommer dö som en person ingen kommer ihåg, med den tråkigast gravsten man kan tänka sig. Tråkigare än så här blir det inte!

Jag är INTE på humör!

Hand i hand,
Huvud mot huvud,
Sakta de vandrar,
Sida vid sida,
För evigt de två.

Nu får det fan ta och hända något!

Du ser mig inte,
Men jag vet att du ser mig.
Du hör mig inte,
Men jag vet att du hör mig.
Du försöker inte,
Men jag försöker inte heller.

Tänk om livet vore som ett monopolspel. En tärning som avgör riktning och hur fort det ska gå. 4000 spänn några gånger i veckan. Inga måsten på utbildning, bara att köpa några hus och bli rik. Inga funderingar på om man egentligen valt rätt gymnasielinje och skola. Okomplicerat och enkelt, men för bra för att vara sant.

Mina händer bultar av osynliga blåmärken. Benen pirrar av trötthet. Huvudet hänger på en lös tråd. Tankarna slutar inte att snurra. Om de bara kunde vara tysta för en gångs skull. Gömma sig i någon vrå och komma fram när man mår bättre. Blä...

Det är tur att jag inte är känd, för jag skriver min autograf så sakta...

Allt detta folk! Vart jag än vänder mig. Ställer mig bakom min långa vän och försöker göra mig så osynlig jag bara kan. Försöker diskret hålla för näsan. Klarar inte av rökluften. Försöker hålla för öronen. Klarar inte av den maniska "köp-så-mycket-du-bara-kan-musiken". Kaoset når mitt huvud. Dunkar på insidan som små, snabba barnslag. Hörde på radion imorse att barns händer är lika hårda som järn, eller nått sånt. Flyr undan stadsborna med annorlunda dialekt, slår mig ner i den mjuka tågstolen. Granskar min omgivning. En medelålders man, en yngre kille, en äldre kvinna. Trycker in hörlurarna i öronen, lutar mig bakåt. Vrider på huvudet för att den söndriga luren ska få kontakt med metallbitarna inne i mobilen. Ger upp och riktar istället min uppmärksamhet åt omgivningen som passerar revy. Får syn på några fåglar som i farten ser ut som om de är stilla i luften. Som om de tryckt på pausa-knappen. Kommer på mig själv att jag skulle vilja ha en sådan knapp. Dagarna bara flyger förbi. Läxorna blir inte gjorda. Lovet är snart förbi. Den välbekanta stressen gör sig påmind. Tågmöte försenar mig. Missar bussen med en halv sekund. En halv sekund som inte var på min sida. Otur. Inte tur. Längesen jag hade tur. Tror jag förbrukade min dos av tursamheten när jag föll i backen som liten och överlevde.

Lite så har min dag sett ut...

Stå still och stå kvar. Var tyst. Öppnar du munnen förstör du det. Säger du inget förstör du det. Det kommer rasa oavsett. Jag vet. Jag har lärt mig. Men efter otaliga snedsteg vet jag också hur man ska gå utan att stupa. Rakt med högburet huvud. Oavsett vad som händer. Man ska le, inte visa sig svag. Man ska drömma, men göra det i smyg. Man ska, men egentligen vill man inte. Man vill visa vad man drömmer. Skriva några ord, trycka på "skicka". Berätta hur mycket man gillar mörka lockar under svart mössa. Berätta hur fint det är när flinka fingrar spelar på välstämda gitarrsträngar. Sitter med tummen över skicka-knappen. Raderar varje bokstav. Ser till så att bokstav efter bokstav verkligen är borta. Glömmer numret. Fortsätter drömma i det tysta. Ler.

Ett rätt bra tag sedan sist. Men dagarna avlöser varandra i en minst sagt snabb takt. Skola, blandas med jobb som blir till plugg som sedan leder till städning och sedan måste man sova. Tankar virrar runt hej vilt och jag kan inte hejda dem. Om jag tänkte hälften så lite som jag gör skulle jag haft dubbelt så mycket energi. Kort och gott längtar jag till lovet som är inom räckhåll. Nästan så man snuddar. Kvar är bara en vecka. Två prov och en uppsats. En uppsats som jag för övrigt ägnat si så där fem timmar åt idag, men resultatet blev att den är så gott som klar. Och jag är faktiskt riktigt nöjd. För en gång skull flöt det. Nu ska jag sträcka på mig och släppa tankarna fria i någon timme. Kanske slå en pling till vännen min som jag känner att jag saknar något väldigt mycket just nu. Sedan tror jag det fanns en chokladpåse nere. Varför inte unna sig, jag har ju faktiskt skött mig idag.

Någon bankar på min dörr.
Det knorrar när jag försiktigt trycker ner handtaget.
Någon trycker in den gamla rostiga ringklockan.
Plinget får mig att hoppa till och önska att jag avinstallerat klockan för länge sen.

En centimeter, två centimeter.
En svart skinnsko kan urskiljas.
Tre centimeter, fyra.
Ett mörkt jeanstyg.
Fem, sex.
Två långa ben och en brun kappa.
Sju, åtta.
En brun kalufs.
Nio, tio.
Jag stänger och låser snabbt.

Jag har alltid varit den som i ryggsäcken haft det gröna monstret,
Jag har alltid varit den som aldrig varit nöjd,
Jag har alltid varit den som velat ha någon att hålla i handen.

Men för någon vecka sedan bestämde jag mig,
Att vara nöjd,
Att invänta istället för att tvinga fram,
Att inte ägna min tid åt att hoppas och längta,
Att ta vara på min gymnasietid,
Att ta vara på mina fina vänner,
Att trivas.

Och jag trivs.

Jag håller på med en årssammanställning nu viket innebär att man tvingas sitta och bläddra igenom bilder som har likheter med den ovan. Bilder som påminner om mycket men framför allt: SOMMAR. Och visst man känner ett uns av längtan, men ärligt talat. Vad är det för fel på vintern?

Jag tror starkt på att om vi inte hade haft vinter så hade vi inte tyckt om sommaren lika mycket som vi ändå gör. Dessutom finner jag klara fördelar med vintern - till exempel att man kan sitta inne och smutta på nyponsoppa eller något annat varmt. Tillgång till skridskor- och skidåkning. Men framför allt - få klä sig i stickade koftor eller varma fula långkalsonger.

Nej, sluta klaga medmänniskor. Längta, men njut av den fantastiska vinter som vi har i år!

Idag slutade jag skolan.
Idag tillbringade jag eftermiddagen tillsammans med två av mina finaste vänner.
Idag kom jag hem till skogen och familjen för at tstanna i två veckor.
Idag öppnade jag ett brev som var väldans fint.
Imorgon är en annan dag.
Imorgon är inte vilken dag som helst. Det är min födelsedag!
Imorgon ska släkten komma hit för att fira lilla mig.
Imorgon ska jag plocka fram kameran och fota.
Imorgon kommer ni har bilder att titta på här på bloggen.
Imorgon är en dag jag längtar till.