Nej vännen, det blir inte bättre än så här. Sommaren drar sina sista andetag. Panikartat försöker du hinna med allt som ska göras. Bada, skratta, sola, äta glass. Men andetagen blir färre och färre. Tillslut hörs en sista pust. Och det är då löven börjar dala.

Men än så länge sitter löven kvar. De börjar slita sig, men de har inte nått backen än. Jag håller tummarna för att de sitter kvar lite till. För innan de når backen ska jag hinna åka till kusten och campa. Utan mamma. Utan pappa. Med en vän. Känna mig stor. Bada, skratta, sola och äta glass.

Det blir en fin avslutning och en bra början på hösten. En höst som trots allt kanske inte blir sådär tråkig. Jag fyller ju arton. Och jag ska både till Berlin och London.

Sommaren drar sina sista andetag och jag tittar på.