sommar på riktigt







Den här helgen har vart rätt bra måste jag säga!!
I fredags var jag på kusten på släktkalas. Vi åt gott och tittade på solnedgången på ett av alla berg.
Igår träffade jag några kompisar i stan. Spelade minigolf. Delade en pizza på bryggan. Åt godis.
Och idag har jag tillbringat eftermiddagen på en strand med en barndomskompis. Pastasallad, ljummet vatten och solskyddfaktor som luktade kokos.
Min helg har vart så där somrig som hela sommarlovet egentligen borde vara. Känns som jag börjar ta ikapp det jag missat i alla fall. Nu har jag bara EN vecka kvar. Oh jisses vad jag vill ha sovmorgon imorrn...


barndomens källa



Efter jobbet igår tog jag och hon här mopeden till en liten sjö här i byn. En sån där sjö där man har tagit sina första dopp allt sedan man fick börja cykla själv. En sån där sjö som gör att man smutsigare än man var när man gick i. En sån sjö tillbringade vi någon timme vid. Pratade och skrattade (längesen jag skratta så mycket tror jag). Sedan åt vi korv och bröd. Såg på Allsången. Sjön allsång. Somnade. Gick upp halv sex. Åt lila gröt. Jag åkte till jobbet för att stå rakt upp och ner i åtta timmar. Mitt jobb är allt mer annat än krävande. Fysiskt i alla fall.

Och nu måste jag sova...


sommarens sista varv







Nej vännen, det blir inte bättre än så här. Sommaren drar sina sista andetag. Panikartat försöker du hinna med allt som ska göras. Bada, skratta, sola, äta glass. Men andetagen blir färre och färre. Tillslut hörs en sista pust. Och det är då löven börjar dala.

Men än så länge sitter löven kvar. De börjar slita sig, men de har inte nått backen än. Jag håller tummarna för att de sitter kvar lite till. För innan de når backen ska jag hinna åka till kusten och campa. Utan mamma. Utan pappa. Med en vän. Känna mig stor. Bada, skratta, sola och äta glass.

Det blir en fin avslutning och en bra början på hösten. En höst som trots allt kanske inte blir sådär tråkig. Jag fyller ju arton. Och jag ska både till Berlin och London.

Sommaren drar sina sista andetag och jag tittar på.

Vadstena (del 1)







Jag har vart å campat. Eller ja, campat å campat. Vi bodde i en villavagn med alla de bekvämligheter som kan tänkas, men ändå. Det var en camping, det fanns en butik som sålde nybakade frallor på morgonen (med ost på), en dansbana, en minigolfbana och inte minst en massa husvagnar och tält. Jag tycker det räknas.



Vadstena ligger vid Vättern. Campingen likaså. Men det var kallt. Och jag med mitt maniska bada-beteende frös. Men det var det värt, för det var ju trots allt semester. Och nu kan jag i alla fall säga att jag har badat i sommar också.


lov, lov, lov

Oj, insåg precis att jag är ledig i en hel vecka och kan va uppe hur länge som helst, vilket i sin tur innebär att jag äntligen kan få titta på Morden i Midsomer imorrn.... Jaaa!

lite av varje

Jag ser på Allsången.
Fryser och har ont i huvet.
Längtar till helgen.
Visst, först ska jag jobba, men sen så...
Ska få se Veronica Maggio igen.
Och en massa andra bra artister.
Ser fram emot sång och dans.
Det kommer bli grymt!
Sen har jag ätit glass också.
Å så vill bugga.

det var en gång





Så här fint hade jag det häromdagen. Fika på en brygga med solnedgång tillsammans med vänner som man under sommaren ser väldigt sällan.

(Fotona är lånade av Moa...)

om jag hade tid


Shorts - H&M
Skor - H&M
Skjorta - Monki
Hatt - Monki

Helt fel vore det ju inte...



Att bli kallad fröken.

I fredags var det simskole-avslutning. De senatse tre veckorna har jag lärt mig 190 namn, fått en baddräktsbränna som heter duga, blivit kallad fröken och känt mig otroligt gammal, fått X antal frågor om mina prickar i ansiktet (även så kallade fräknar), vistats minst 120 timmar utomhus, läst sagor och lekt lekar. Och det är nog kanske det bästa sommarjobbet som finns, men till slut tar tålamodet slut och man vill bara skrika på ungarna som är mer under vattnet än över.

Men sen, på fredagskvällen, när ungarna kommer springandes och skriker ens namn för att ge sista kramen, vill ta kort med en, eller kommer med en ros, då glömmer man det där väldigt fort.


En ladda-batterierna-dag.

Jag vaknade alldeles för tidigt imorse vilket resulterade i att det första jag gjorde var att baka scones.


Sedan var det 87-årskalas för Farfar som gällde. Deras körsbärsträd är lika med sommar.


Vi spelade fotboll.


Och helt plötsligt försvann solen och byttes mot mörka regnmoln.

RSS 2.0