När någon frågar vad jag ska göra efter studenten och jag svarar att jag ska lära mig köra traktor och mjölka kor, då inser jag hur nära framtiden är. Jag inser att jag kanske kommer flytta till hösten. Inte flytta som i en lägenhet några mil bort där man kan åka hem varje helg, utan flytta som till skogarna i Småland med antagligen usla tågförbindelser. Och jag får en klump i halsen för det innebär att jag kommer missa lönnarnas löv i trädgården bli röda till hösten, jag kommer missa premiären på vårt älskade dansställe, jag kommer missa filmkvällar och sista badet i den smutsiga sjön. Och jag kommer sakna dom så mycket. Jag saknar dom redan, efter bara tre dagar av tystnad, och jag inser att saker och ting kommer förändras. Försöker ändå övertyga mig själv om att det är nyttigt att åka bort och se nya ställen, inse hur fint man har det hemma. Grejen är bara den att jag redan insett det och hemskt gärna vill bo här, just idag, hela livet faktiskt. Jag insåg det på ett berg med utsikt över vindkraftverken och åkrarna, skogarna och sjön förra helgen.